Förminska & förneka

Jag känner många människor som går igenom tuffa saker i livet. Egna och andras sjukdomar, rädsla/oro/ångest för Covid-19, kroniska sjukdomar som sjukvården inte alltid tar på allvar, diagnosticera, behandla, göra något åt, dödsfall i familjen/släkten m m. Och så dessa personer runt omkring som förminskar sjukdomen (som ibland t o m inte syns) och människors känslor eller förnekar hela Covid-19:s existens, allt medan människor jag känner/känner till ligger på IVA 1-4 veckor i en respirator nedsövda, för att om de har tur och deras kropp orkar, väckas och ha månader till års rehabilitering framför sig inkl de roliga omgångarna med Försäkringskassan som ju känns så upplyftande i tider då man knappt vet vad man heter.

Att inte ta till sig från andra människors erfarenheter, berättelser, artiklar, böcker utan vara tvungen att själv gå igenom tuffa händelser innan man till slut inser hur det känns – inpå det bara skinnet – när en hel del av det rivits av och man först då går en igen insikt. Att inte ha empati för andras motgångar, ibland klart för många på en gång. Att inte kunna räcka ut en hjälpande hand, ett öra någon timme för att bara lyssna och finnas där, en middag, en blombukett. Att bara käckt och hurtigt utropa förenklingsmodeller – bara du gör sig och så löser sig sig ALLT, ska du se. Så farligt är det väl ändå inte. Du ska se att det gör över alldeles strax. Inte kan det vara så hemskt. Etc etc etc. Att tro att jag vet bäst vad den andra personen ska göra/hitta på/fixa till trots att personen i vanliga fall klarar det utmärkt. Det är arrogant! Det är själviskt! Det är förminskande!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *